När jag blir äldre inser jag att jag inte tänker mer, men jag lär mig att stanna upp och reflektera. Jag spelar upp samtal igen. Jag märker mönster. Jag ifrågasätter mina reaktioner istället för att försvara dem. När jag var yngre ville jag vara rätt nu, jag vill förstå varför jag kände som jag gjorde. Jag brukade stressa på beslut, stressa på svar, stressa på livet. Nu sitter jag kvar med saker längre, inte för att jag är äldre, utan för att jag äntligen respekterar konsekvenserna och agerar i mitt beteende. Reflektion gjorde mig inte mjukare, den gjorde mig lugnare, klarare, mindre reaktiv och ärligt talat... farligare på bästa möjliga sätt. Varför? För när du börjar förstå dig själv, slutar du låta världen kontrollera dig. Att bli äldre handlar inte om att förlora energi, utan om att lära sig var man ska placera den.