Jag har en teori om Gud som jag pratar om hela tiden Han vet att Han inte kan nå alla på samma sätt, så Han möter dig på ett sätt du kan förstå om du är naturligt rolig, sätter Han dig i situationer som, i efterhand, är så absurda att du inte kan låta bli att skratta Om du är analytisk visar han sig som mönster. Sammanträffanden som stämmer alldeles för väl ihop för att ignoreras Om du är känslosam, når Han dig genom kärlek och förlust. Genom människor som öppnar upp dig och visar vad som betydde något om du är skeptiker, lever Han i frågor som inte lämnar dig ifred Gud sänder inte på en frekvens och skyller på folk för att de inte lyssnar Han talar det språk du redan förstår och om du någonsin stannar tillräckligt länge för att lyssna, inser du att Han har pratat med dig hela tiden